Mäktigt i gruvan, jag lyssnade verkligen på helspänn igår och tyckte det var sjukt intressant och spännande. Vilket jävla tufft jobb och liv dom hade gruvarbetarna förr i tiden
Hej, hej och hej.
Ni vet ju redan allt det här med att det är torsdag, sol, att jag jobbar även idag och så vidare. Så vi skippar det. Dock som väderleksrapporten visar så ser det ut att bli sista dagen med sol. Fan.
Jag kände mig oerhört jävla levande när jag vaknade imorse och benen värkte som skräcken. Eller som en levande död kanske. Jag är dock fortsatt förvånad över att jag kunde springa så som jag gjorde igår. Under uppvärmningen så försökte jag springa fort
i två minuter, det enda som hände då var att jag blev andfådd och att benen kändes som stockar från cyklingen dagen innan. Men när starten gick så kändes det helt plötsligt mycket lättare. Kul, jag kanske springer på endorfiner och på att jag är nykär?! Kul
också att få ett litet kvitto på att jag fortfarande kan, trots att jag inte kört något högintensivt ännu. Det blir bra det här.
Idag har jag "ritat ut" en fin rutt i huvudet som jag tänkte cykla. 2,30 timmar är planen. Hoppas på fint tryck i benen och att det inte är stormvindar.
Avslutar med tre till bilder från gruvan:
Arbetarna åkte i dessa hinkar nedåt i schakten, detta var 200 meter djupt.
Ett stort arbetsrum
Kungliga autografer i ett av rummen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar