En mästerskapsfri säsong

Ser vi till säsongen 2015-2016 för längdskidåkarna så blir det alltid speciellt då det inte är något mästerskap som ligger i skidåkarnas huvud. Det experimenteras lite, det tas uppehåll och nya generationer kan testas lite mer. Så vad utmärker denna säsong lite extra när inget mästerskap ligger inplanerat? Som vanligt kring längdskidåkning hittas det mycket intressant bland våra norska grannar.

Höghöjdsboendet

Björn Dählie, Per Elofsson och Emil Jönsson har tidigare gått ut med att det testat att bo på extrem höjd för att optimera kropparna och skapa en bra effekt på de röda blodkropparna. Inför säsongen var det nu Petter Northugs tur att testa på extrema höjder genom att under några dagar flytta in i ett av Europas högst belägna hotell, Glacier Hotel Glawald beläget på hela 3212 meters höjd. Anledning till varför detta ses lite som ett experiment är att det kan vara ganska riskfyllt då sjukdomar är mer påtagliga när du sover på så pass extrem höjd.

Just höghöjdsboende har vi lite roliga exempel på från oss svenska också, de tydligaste är nog ändå Per Elofsson samt paret Emil Jönsson och Anna Haags tidigare experiment på hög höjd. Per Elofsson var nog ändå den mest extrema som byggde sitt egna höghöjdsrum kring villan uppe i Umeå och försökte spendera ca 9 timmar per dag där innan VM 2001 i Lahti. Hur gick det då? Jo det slutade ganska succéartat med att bli dubbel guldmedaljör.

Emil Jönsson och Annan Haag däremot hyrde in sig på en liftstation i Davos och spenderade en helg uppe på 2500 meters höjd utan internet, tv och dator. Detta var inför VM 2013 i Val Di Fiemme och trots medaljer i herrarnas sprintstafett och damernas distansstafett så var tankegångarna inte alltför härliga efter experimentet.

”Nä, det gör jag aldrig om i hela mitt liv” Sa Emil i år i en intervju kring Petters lilla test.

Familjeplanering

Redan efter VM i Falun förra året spekulerades det från den suveräne Marit Björgen om hur fortsättningen på karriären skulle se ut, satsa om igen eller satsa på familj? Beskedet dröjde inte alltför länge och Marit såg säsongen som ett bra tillfälle att utöka familjen, något som kan tyckas vara välförtjänt till en helt suverän skidåkare.

Comebacken kan vara på gång redan denna säsong vilket inte skulle förvåna och förväntningarna på henne är trotts graviditeten väldigt höga. Enligt de bästa oddsen på skidor hos Betsson så är Marit redan en av favoriterna att vinna Tour de Ski nästa säsong, nästan ett år bort. Hon ligger dessutom före årets två Ingvild Flugstad Østberg som utmanade Johaug väldigt länge i Touren.

2015 års manliga idrottare i Sverige Johan Olsson beslöt däremot efter VM i Falun att lägga landslaget på hyllan, satsa mer på familjen men samtidigt göra en satsning på långloppen. Detta avslut kan dock vara något kortvarigt då tävlingsinstinkten har fått Johan på andra tanker. Han öppnade nämligen nyligen för en comeback till nästa års mästerskap.

Ny utveckling

Ett år av mästerskap handlar mycket om att bygga upp formen för det kommande mästerskapet. Vilka världscuplopp ska åkas, är Tour de Ski bra för uppladdningen och så vidare? Men ett mästerskapsfritt år är ett utmärkt tillfälle att göra en satsning på att utveckla sina svagheter ytterligare. Det är något som Stina Nilsson verkligen försökt ta till vara på denna säsong.

Just inför den här säsongen såg Stina stora möjligheter till att utveckla sina distansfärdigheter. Stina fick ju redan förtroendet att testa på att vara den sista åkaren inför stafetten i VM i Falun förra året, en stafett där hon snyggt lyckades spurta ner finskorna och ta till sig ett fint silver trots de tunga spåren på Lugnet. Trots en satsning på att bli en mer traditionell åkare så har det i alla fall inte påverkat sprintkapaciteten där hon nu utmanar om den totala segern i sprintcupen.

Generationsskifte

På herrsidan har vi verkligen fått se ett försök till generationsskifte. Olsson och Richardsson har ändrat satsningar samtidigt som Hellner och Halvarsson haft ordentliga problem med hälsan vilket har tvingat fram unga förmågor att få testa lyckan. Resultaten har väl inte varit alltför övertygande under säsongen och det kan vara befogat att känna lite oro, men då det inte är ett viktigt mästerskapsår så kan till och med detta generationsskifte vara till nytta i längden. Det är något vi bara kan spekulera kring men vad tror ni, finns det hopp för de svenska herrarna och kan vi få uppleva nya stafettguld som i Vancouver och i Sotji?