På gårdagens intervallpass så filmade Börje Gräfnings mig och Kalle. Och som ni ser så får jag ju lite problem med att hålla emot i bålen, tappar liksom hållningen och höften, Ett genomgående problem i min skidåkning. Och även i min vardag. Detta är problem som jag tror orsakar min ryggvärk och som jag tror att jag kan få bukt med via rehabövningar där jag lär mig att aktivera de inre bålmusklerna bättre. Jag får ju ont som skräcken bara av att nöja mig framåt i vardagen, mest för att de inre magmusklerna inte aktiveras och för att ryggraden(?) tar hela "smällen".
För er information så kan jag lova att det inte är någon barnlek att ligga i rygg på den väldigt starka Kalle. Han är en väldigt duktig skidåkare, både fysiskt och även tekniskt. Har alltid försökt att kolla på honom när det kommer till de tekniska bitarna i skidåkningen. Han åker väldigt energisnålt och med ett lugn i åkningen. Brukade alltid säga till honom förr när han var en mer "allround-åkare" att det såg ut som han var ute på ett distanspass när han åkte sprint. Anledningen till det är ju att han åker väldigt stort och kraftfullt, trots att han inte är lika muskulös (läs; tjock) som en annan. Så man har ju lite att vinna på tekniken, men jag tycker ändå att det ser okej ut när jag vinglar fram. Det är en rätt så brant backe, föret var inte superlätt och jag (vi) åkte på träningsvallade skidor.
Förresten, vad hände här? Ett inlägg som är helt seriöst, utan både svordomar och ironi?! Än kan jag överraska er mina kamrater.
3 kommentarer:
Gäller ju både i klassiskt och skejt att hitta de där ganska stora och kraftiga rörelserna ("schvunget"). För att undvika att rumpan trycks bakåt är det ju viktigt att böja sig lite framåt (lagom mycket) och använda lite explosiv kraft. Då blir det en bra rekyl i stakningen. Då känns det att det tar emot i magen och alltså har man en stabil plattform så att kraften går framåt.
Jag brukar testa att stå bredvid spegeln och då syns det rätt väl om man hittar rätt knyck och fall framåt (samtidigt som höften kommer upp) så åker rumpan betydligt mindre bakåt. Petter Eliassen har väldigt bra svepande rörelse i stakningen, och på tävling syns det verkligen hur mycket explosiv kraft han använder mha magen.
Marit Björgen sätter staktekniken väl https://www.youtube.com/watch?v=b0_fqw9tlC8 7:25
Försöker tänka att kroppstyngden ska ned i backen som en studsboll, men med stora kraftiga rörelser och inte så hög frekvens (förutom i spurt). Runt 55 stavtag per minut.
Kanske att det hjälper någon därute =)
De är inte tredje benet som är för stort och skapar obalans då?
Tack!
Skicka en kommentar