Visst, det var kallt som ett as till en början av dagens första pass. Skönt då att börja med en 230-meters stigning, då blev man varm. Väl uppe på fjället sen så var det kallt, men inte olidligt. Solen gick upp samtidigt som vi tog oss uppåt också, riktigt vackert. Tycker fan synd om personer som inte upplevt detta. Det här är så oerhört många gånger bättre och finare, än att vara i någon äcklig storstad och trängas bland idioter.
Detta passet blev tre timmar långt, enbart stakning, i lugnt och fint tempo. Vi lyckades plocka 800 höjdmeter också. Bara 200 från skamgränsen 1000. Som vanligt så har jag ju mina vanliga symptom; seg i början, piggare mot slutet. Inget nytt under solen således.
Bilder togs det några:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar