Diverse dödsjobbiga stakintervaller!

Jag var på riktigt så här trött idag efter sista intervallen, Johannes lyckades då få med mig på bild, mitt under min "skidåkar-slängning"!

Detta pass var nog det jobbigaste på bra länge, dels så hade jag rejäl träningsvärk i just stakmusklerna sedan gårdagens träning, men ändå så kände jag mig pigg (en aningen knepig paradox) och kunde på så sätt ta ut mig bra och dessutom så var det en sjukligt jobbig kombination av intervaller. 

Jag och Johannes bestämde oss för att köra samma pass som några av träningskompisarna mina körde i förmiddags. Jag hade ju helst kört med dom, men jag har ju ett jobb att sköta till skillnad från dessa glidare. Ja ja, vi började med att värma upp bort till Källviken, därefter så kördes följande intervallblock:

- 8 minuter, 3,07 kilometer, 159 snittpuls, 174 maxpuls, 25 höjdmeter

- 15 minuter 70" - 20" (10 stycken, 70 sekunders arbete, 20 sekunders vila), 4,95 kilometer, 170 snittpuls, 181 maxpuls, 55 höjdmeter

- 8 minuter, 3,17 kilometer, 173 snittpuls, 186 maxpuls, 15 höjdmeter

- 15 minuter 70" - 20", 4,77 kilometer, 179 snittpuls, 188 maxpuls, 55 höjdmeter

- 8 minuter, 2,78 kilometer, 181 snittpuls, 191 maxpuls, 40 höjdmeter

Totalt skrapade vi ihop 54 minuter, ren och skär plåga. Men det är ju sådana här pass som måste genomföras. Bara för att ens klara av att hålla min mediokra nivå måste jag ju ta ut mig såhär nu och då. 

I år så har jag börjat med att köra enbart stakning på de pass jag kör stakintervaller. Alltså på uppvärmningen, vilan emellan och nedvarvningen. Tidigare har jag använt benen före, mellan intervallerna och efter. Får väl se om det blir någon skillnad av det.

Nu är jag trött, tack och hej!