Skrev idrottshistoria återigen i Stångtjärnsskogarna. Ett varv runt röda 15-spåret.
Ett, två, tre, räknar stegen. Regntung luft, skönt att andas, helt ensam i skogen, blött, jag och mina tankar. Tänker på allting, tänker på ingenting, fokuserar. Full fokusering på nästa steg, ett, två, tre, räknar stegen. Ökar takten en aning, andhämtningen blir tyngre, hjärtat jobbar snabbare, flyter på bra, kommer in i en skön zon i min skalle och mina ben bara rullar på. Tom i huvudet, på ett bra sätt. Glad, harmonisk, nöjd. Svetten rinner. Träning när den är som skönast, ingen press, bara springa. Ljudet av mina andetag, blandat med skornas kontakt till underlaget, ljuv musik. Vackert, episkt, njutningsfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar