Flyttar till Norge?!

Såg en hjärtformad vattenpöl och en hare på gården häromdagen. Sen drog jag till Sälen.

Sköna rutiner nu ändå faktiskt, med jobbet och det. Trivs bra och det rullar ju på. Men jag har satt ett litet frö i mitt huvud som börjar gro. Att jag älskar Falun och hela den biten, det vet ni ju. Har ju också sagt att jag alltid vill bo här. Men jag har börjat känna att jag ändå behöver något nytt i livet, lite av en nystart. Och det har på bara det senaste året hänt en massa skit runt omkring mig som jag lyckats ställa till med. Kalla det oflyt, karma, eller vad ni vill. 

Exempelvis: 

-Suttit som målsägande i en misshandelsrättegång

- Har haft en bitvis vacklande motivation under slutet av säsongen

- Förlorat en tidigare väldigt bra kompis till mig efter en skidavslutning där skämt blivit misstolkade

- Blivit upptryckt mot en vägg av en fin karl, hotad att få käken avslagen, blivit kallad psykfall och idiot av densamme, under samma tillfälle (väldigt nyligen). Bara för att jag ville berätta för personen om rykten jag hört, gällande saker kring dennes partner. För jag ansåg att hen behövde veta det, då jag var vän med personen innan detta inträffade. "Dont kill the messenger"

- Inte får sätta plant pga att facket inte vill att personer med F-skatt ska jobba som entreprenörer åt Mellanskog

- Det är inte bara det senaste årets resultat som gått klappkassa, även säsongen innan gick ju som en röv 

- Plus en massa annat tjafs, jön, skitsnack och så vidare

Dessa saker har ju inte gjort mig mer sugen på att stanna här direkt. Och jag har ju fram och tillbaka en tjej i Norge som vägrar flytta därifrån. Och någonstans här kommer vi tillbaka till det här groende fröet jag skrev om i början på inlägget. Jag tänkte helt enkelt att jag hyr ut lägenheten jag bor i här (2:a på 49 kvm), drar över dit till det där landet dom kallar Norge, skaffar mig ett jobb där (helst en sportaffär eller liknande) på 50-75%, hittar någon bra tränigsgrupp där och sen blir det som det blir. Dom kan ju ändå åka skidor fort därborta. Det mesta av den här tanken fungerar ju i teorin, sen hur den artar sig i praktiken är ju en annan sak. Och det känns ju lite tufft att behöva lämna de kompisar jag har, min lägenhet här, och typ allt annat i mitt liv som jag lyckats samla på mig, både emotionellt och fysiskt.

Ska suga lite på den här idéen och sen får vi se vad som kan bli möjligt. Nu vet ni om det i alla fall! Har ni några tips och synpunkter?