Äntligen bra känsla! Tack vare två saker.

Det var friskt på mitt "eftermiddagspass", 15 minusgrader ungefär.

Ville inte frysa.

Men jävlar, äntligen ett pass med bra känsla! Muskulärt, flåsmässigt och teknikmässigt så kändes det idag bra! Kanske berodde på två saker: 

1: Innan passet så var det en idiot kallad "Broilern" som var in och snokade på min Instagram och gillade en bild. Den här broilern och en tjej jag en gång i tiden var ihop med har ju jävlats bra nog med mig och mina känslor. Jag har då lärt mig av en vän (han som säger att glada människor är sådana som inte vet bättre) att man ska träna hårt och hata folk, det blir då som ett bränsle. Och det funkade onekligen väl. Åkte under hela passet och tänkte på hur mycket jag hatade den personen. Funkade mycket bättre än att som dom senaste passen åka runt och hata mig själv och tycka att jag är dålig. 

2: Lyssnade för första gången på månader, eller kanske år på musik under passet. Idag blev det Aviciis och Sander Van Doorns senaste podcasts. Housemusiken med alla mäktiga "dödsdrop" fick mig att verkligen "fucka ur" i spåret. 

Idag var det faktiskt kul att åka där i halvmörkret. Banan var 800-900 meter lång, det var delvis väldigt mörkt, men jag bara matade i mina 1,15, föret var kärvt som skräcken också. Men inget gjorde något, jag var glad och kroppen svarade bra. Det var något som var synnerligen välkommet efter all misärkänsla den senaste tiden!