Tankar, livet, jag, då och nu.

Hej.

Här kommer en rad samlade och eventuellt osammanhängande tankar. Och jag vänder mig till detta forum där jag känner mig mest hemma och trygg, min kära blogg. Dessutom så tycker jag att det är skönt att kunna skriva av sig ibland.

Jag vet inte hur länge jag ska orka gå runt i denna bubbla med lögner och inbillning där jag låtsas som att jag är glad eller att på en kovändning gått från att vara den bittraste personen i Falu kommun, till att vara glad, positiv och i det närmsta bekymmerslös. För så är inte fallet, även om jag jobbar på att succesivt bli gladare och mer positiv. Har också gjort en del framsteg, men är långt ifrån klar.

För cirka en månad sedan så tog det slut med min tjej. Den jag trodde skulle bli min livspartner och henne jag älskar högst av allt och alla. Detta är en bland de tuffaste perioderna jag gått igenom som vuxen människa, och jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppleva denna maktlöshet, ångest och nedstämdhet som jag under denna tid haft, känt och fortfarande känner.

Som känslan är nu så kommer jag aldrig att bli en glad och lycklig person igen. Men lyckligtvis så vet jag ju ändå någonstans innerst inne att jag tids nog kommer ta mig igenom detta och gå härifrån som en starkare och mer erfaren person. Men det är oerhört svårt och jobbigt. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare nu och jag vill inte acceptera att det är över.

Det jobbigaste är under kvällarna då jag tänker och tänker på allt som jag kunde gjort, inte skulle gjort, sagt, eller inte skulle sagt, och så vidare. Jag tänker på alla bra och underbara stunder. Jag tänker på allt bra som jag går miste om. Och jag våndas över att först nu har fått upp ögonen på riktigt. Det gör mig ledsen och besviken på mig själv. Jag känner mig som en dålig, riktigt dålig person.

Förut har jag kunnat ta ett glas vin till maten, och även under vissa kvällar. Då jag gillar goda rödviner och jag har inbillat mig att det i lagom mängd är bra för återhämtningen, avslappningen och välbefinnandet. Jag har även gått ut en del på krogen i goda vänners lag och druckit i socialt syfte.  Har nu dock bestämt mig för att inte dricka under en tid och har inte heller gjort det på en månad. Det gör mig stolt över mig själv och jag tror att det i längden kan gynna både mitt idrottande och mitt liv överlag.

 Detta kommer innebära en rad förändringar och omställningar i mitt liv, vissa mer jobbiga än andra. Men ack så nödvändiga. Jag vet att jag behöver ta tag i mig och inte ”lalla” runt såsom jag stundtals gör. Kommer också behöva skaffa mig en mindre lägenhet och sen verkligen ta tag i att hitta ett ”riktigt” jobb med mer fasta jobbtimmar, mer rutiner och så vidare. Vet bara inte hur jag ska göra det. Vet inte egentligen heller vad jag har för långsiktiga mål här i livet. Det enda jag vet är att jag vill ha harmoni och vara lycklig. Det har jag genom hela livet delvis fått igenom mitt idrottande, och det är något jag troligen aldrig kommer sluta helt med.  Hur får man harmoni och lycka? Vad är lycka? Och när är man lycklig?

Det ”positiva” i all denna misär är att träningen rullat på bättre än på länge, jag känner mig mer sugen att träna. Jag är starkare och bättre än vad jag varit under de senaste säsongerna. Och dessutom så har jag tappat några kilo i vikt, så det går lätt uppför.

Alla har vi våra brister och jag försöker nu verkligen för första gången att ta tag i dem genom samtal och ett ihärdigt arbetande för att verkligen kunna stå stadigt på mina egna ben. Sen om det tar en vecka eller ett år, det är en annan fråga. Jag har gett mig fan på att lyckas!

Jag saknar oss.