O2-Sprinten

Årets första, och troligen enda skatesprint är nu till ända. Med tanke på känslan innan så är jag nöjd att jag tog mig runt.

När vi kom till tävlingsplatsen en dryg timme före start så åkte jag banan, testade ut vilka av de två par som gick bäst. Med 30 minuter till start så körde jag ett varv på max, det kändes som att jag stod still. Banan var 1,2-1,3 kilometer, jag hade cirka 2,45 min. 

I mitt heat åkte världscupsåkaren Patrik Johansson från Skövde, tillsammans med Patrik Karlsson och Adam Larsson, båda Falun-Borlänge SK. På startrakan var det mycket löst (en myr under), och det var ett rent lotteri att få en bra start, såklart sjönk mina stavar ner ett antal decimeter och jag kom iväg som trea. 

Det gick riktigt långsamt direkt efter start, tyvärr var det alldeles för smalt att komma om, kroppen kändes skaplig och i första och enda backen var det lite bredare, så jag laddade på bakifrån för att försöka passera Adam Larsson som låg tvåa. Desvärre för min del var han beredd på mitt omkörningsförsök, så jag fick snällt lägga mig bakom. 

Med cirka 500 meter till mål kom en lång nedförsbacke, jag låg i rygg och kände mig stark, mot slutet var det tre kurvor och jag kunde inte riktigt utmana om att plocka placeringar, in på upploppet låg jag trea med någon meter upp till ettan och tvåan, jag tar in sakta, sakta, men tyvärr räcker det inte och i mål är jag 0,5-1 meter efter båda Patrik och Adam. 

Efter målgången så kändes det som att jag skulle hosta upp lungorna, de värkte som tusan i dem, jag harklade och "spyhostade" nästan.

Såhär i efterhand är jag ganska nöjd, framförallt över att det kändes mycket bättre än gårdagens intervallpass, men också över att jag hängde med rätt så bra. 

Nu är det bara att packa väskan igen, inför morgondagens Vårpoffen, på samma ställe. Tävlingen är en 25 kilometersslinga som ska åkas ett varv klassiskt med masstart.

Är det någon av er läsare som åkte Vasaloppet, och känner er risiga i luftrören? Själv hostar jag som aldrig förr.

Tack för idag!