Jag har funderat över skidåkningen, träningen och livet i allmänt. Det blir lätt så, åtminstone för min del, då jag varit sjuk så pass mycket på slutet. Som ni kanske märkt så är jag rätt så "lättpsykad", har inte så stort tålamod vad gäller i stort sett allt och jag har väl ingen direkt övertro på mig själv.
Varför är det så? Kanske så fokuserar jag mig mer på placeringar och på andra åkare än på mig själv och på min egna prestation och uppgift. Nämligen: att åka fort i sprint, traditionellt och långlopp. Inte så svårt kan tyckas, men det är det för mig. Det är nog min största "fiende", psyket, fokuseringen och inställningen. När jag känner mig så som jag gjort på slutet (ja, det blir lite värre då jag själv är sjuk, medan "alla" andra prestera bra). Så är det skönt att kompisar som fungerar som lite utav mentorer och bollplank, de som stöttar mig bäst och som har liknande funderingar kring träning är:
Kalle Gräfnings - bra träningskompis, som peppar och stöttar i allt vad det handlar om.
Robert Österling - jobbarkompis, träningskompis och kompis kort och gott.
Håkan Löfström - klubbkompisen som på slutet kommit med lite hjälpsamma träningstips, en bra kompis helt enkelt.
En annan sak är att jag rimligtvis inte kan "kräva" några jätteresultat då jag mellan april 2007 och oktober 2008 inte tränade många timmar alls, samt att jag haft lite för mycket sjukdomsperioder på slutet. Därför så kan jag faktiskt inte bli besviken om jag inte presterar "som jag ska". Därför är planen (som jag själv haft, men inte delgett er) att köra på med träningar (men inte jättehårt, utan gradvis stegrande), tävla och ha kul i den mån det går (elitidrott är inte alltid kul). Sen ska jag gå in med inställningen att jag ska köra mitt maximala vid varje tävling och fokusera på just det, och inte några andra. Sen spelar det ingen roll om jag så kommer femma eller hundrafemtiofemma. Det är så jag resonerar. Sen ska jag också försöka ta med mig tanken om att jag kan, jag kan prestera bra om allt stämmer och jag har en bra dag!
Allt detta är självklart för många, men för min del så erkänner jag att jag har lite dålig självtro och dåligt självförtroende. Men jag ska försöka bättra mig på den delen, jag tror nämligen att man kan åka bra mycket fortare bara av att tro på sig själv!
Min plan och förhoppning är också att köra på och tävla i många år till. Så länge det håller ekonomiskt och att jag tycker det är skoj! Jag skulle dock behöva någon säker inkomst, mitt extrajobb jag har nu är tyvärr alldeles för lite timmar och också för lite pengar. Hoppas dock på att få igång lite verksamhet i min firma. Så kom gärna med tips. Fråga gärna också om något ni undrar över antingen angående detta inlägg, eller något annat.
3 kommentarer:
Det där låter som en bra plan. Gör ditt bästa på varje tävling och se det i ett längre perspektiv.
Kör så det ryker!
/J
Låter som en mycket vettig plan och första steget till att komma framåt är ju att vara medveten om problemet!
Förutsättningarna förändras hela tiden (sjukdom, skada, livet i övrigt), då borde rimligtvis de kortsiktiga målen också göra det.
Lycka till!
Tack Johan och Jesper!
Skicka en kommentar