Grottfallsrundan ur min synvinkel

Foto: Joakim Wilhelmsson. (Kommer högupplöst senare)

Nu har jag äntligen "vaknat till liv" efter dagens rejäla urladdning. 

Reglerna för seedning till elitledet var tydliga; "topp-200 från 2009-års vasalopp". Jag som inte åkt vasaloppet hade ju lite bekymmer här, hade accepterat min startposition i led 1, 10 meter bakom de seedade. Men på uppvärmningen fick jag en snilleblixt; Jonatan är ju sjuk, så jag tar hans plats. Går och pratar med tävlingsledningen och givetvis gick det bra, svaret blev; "klart du ska stå i nolledet, du är ju elit". 

På startlinjen står jag mellan Daniel Tynell och en annan "snabbing" som jag inte kommer ihåg. Starten går, jag stakar på allt jag kan och efter 200 meter är jag i spets, åker på i ett kontrollerat tempo, efter cirka 500 meter börjar Tynell dra, jag hakar på till varvningen vid tre kilometer (vi åkte 1x3 km + 3x13 km), låg fyra där. Sen ut på första av de tre trettonkilometersvarven så tappar jag några placeringar och ligger strax på tionde plats och sladdar som sista gubbe i tätgruppen. Tycker att glidet är ypperligt bra, men tyvärr så är stavfästet bedrövligt trots att jag har ganska stora trugor (lika för alla), även fästet är ganska dåligt. Eftersom att det är nysnö och lösa spår så är det svårt att få 100%-igt fäste, personligen så har jag svårt för såna fören och åker som bäst i hårda spår och med bra fäste. Såhär skriver Martin Larsson på sin hemsida:

"Spåren idag var faktiskt under all kritik. Jag tror faktiskt det är det sämsta jag någonsin tävlat i. Stavfästet var så dåligt att stavarna sjönk mer än 1 dm. Spåren höll dock lite bättre. Det var dock lika förhållanden för alla, så resultatlistan hade nog sett likadan ut. Det var alldeles för mycket luft kvar i snön för att bädden skulle hålla. Nu var det bara knappa centimetern som var lite kompaktare som dock inte alls höll för stavarna. Ok om det kommer 3 dm lössnö under natten men nu har det inte snöat sedan jul så hårdare spår borde kunnat gå att få till. Grotfallsrundan är inget jag rekommenderar till de som vill åka i bra preparerade spår." Tyvärr Grängesberg så håller jag  med Martin i detta.

Efter ytterligare några kilometer så hamnar jag och Martin Larsson i en tvåmannagrupp, vi turas om att dra ihop hela varv två. Men ut på varv tre ökar Martin och jag orkar inte följa. Bakom mig så ligger en tvåmannagrupp cirka en minut bakom. Jag tycker att jag håller bra fart till en början på sista varvet, men så fort det började luta uppåt så kändes det som att jag stod still. Vi började varva motionärer redan på andra varvet, men på sista så var det riktigt många omkörningar. Uppför kändes det som att jag höll samma fart som dem, jag slirade med benen, försökte staka men då åkte stavarna ner i snön i en decimeter. Behöver jag säga att jag blev irriterad?

Sista kilometrarna gick på ren vilja. Jag kollade bak då och då, och kunde konstatera att de bakom inte var farligt nära. Men jag åkte det jag orkade ända in i mål ändå. 

Såhär efteråt så är jag faktiskt nöjd över min insats och ser fram emot nya tävlingar. 

Jag åkte med pulsklockan på för er skull, max (188)- och medelpuls (179) skrev jag i detta inlägg. Övriga siffror från loppet:

1,58,20 timmar

42 kilometer

430 höjdmeter

2148 kilokalorier

Dagens pris blev en sylvass kniv: