Stolt 64:a?!

64:a, jag kom 64:a idag. Finns det ens så många skidåkare i Sverige? Tydligen gör det de. Hur kändes det då?

Jag gick ut som näst sist, med femton sekunders startmellanrum så lyckades jag ändå köra ikapp killen som startade före mig redan efter första backen (efter cirka 500 meter) så långt kändes det faktiskt riktigt bra. Efter den första backen var det i princip bara platt och nerförskörning kvar. Så man borde ju orka hålla farten tycker jag, men så var icke fallet idag, jag tvärdog uppe på toppen, lyckades precis ta mig förbi killen som startade före mig. Men klarade inte av att skaka av honom utan hade honom på "släp" ända in. Hade jag orkat hålla farten tror jag inte att jag hade varit så jättelångt från att gå vidare. Det blev inte jättelångt till kvartsfinalen heller, cirka 5-6 sekunder. Men jag hade fullt upp att stå på benen i nedförskörningen in mot målgången. Jag vill inte skylla på något, men jag måste ju ändå säga att min treveckorssjukdom hämmade mig en del. Jag fick ju bra träning i alla fall.

Efter mitt "succékval"(?!) så stack jag ut på en liten intervallrunda, där jag körde min egna lilla sprinttävling. Jag körde 3x2,30 min stakning max, tvärstum var jag, men konstigt nog kändes intervallerna bättre och bättre. Det känns som att jag håller på hosta upp lungorna, försöker svälja ner dem igen med vatten, vi får se om det funkar.

Nu har jag just ätit en god lunch, samtidigt som jag sitter och kollar på världscupsprinten från Dusseldorf, där tyvärr de svenska herrarna som åkte så bra i kvalet, åker ut en efter en. Dock så åker Tobias Fredriksson och Jesper Modin bra, båda klarade sig vidare till semifinal!

Ikväll blir det ett lättare glidpass. Jag måste ju ladda lite inför morgondagen.

Vi hörs senare!