Sjukbloggen rapporterar direkt från sjuksängen:

Godmorgon.

Ni har väl väntat med spänning på att få höra hur det går med mig och min förkylning antar jag?! Jag är då ledsen att behöva berätta att läget är lika illa som igår, alltså; huvudvärk, halsont, snorig och hängig.

I dagsläget är jag bara nöjd om jag klarar av att bli frisk innan vi (Falun Borlänge SK tillsammans med skidhögskolan/Dala sports academy) åker till Bruksvallarna nästa vecka, för min del är tanken att åka på onsdag (till onsdag veckan därpå, V47).

Vad har hänt med min kropp och mina förkylningar på sista åren? Då jag var yngre så kunde jag vara förkyld i en till högst tre-fyra dagar (givetvis längre vissa gånger, men mestadels korta sejourer).

Jag minns en gång när jag när jag var 16 år. Då jag blev sjuk tisdag-onsdag den veckan, på söndagen skulle jag tävla lilla Skinnarloppet i Malung, jag gick givetvis med inställningen och framförallt förhoppningen om att köra (även om jag var osäker på grund av förkylningen). Tror ni inte på tusan att jag blev frisk på fredagen, körde ett lätt pass på lördagen och lyckades vinna på söndagen! Var har alla dessa dagar tagit vägen?!

Som ni märker så hinner jag fundera mycket dessa dagar då jag är sjuk. Jag hinner också bli, sur, gubbgrinig och bitter. Eller som Öijer (läs; Emma Johansson) skulle sagt: gammal, sliten och tragisk.

Det är kul att vara förkyld, det borde ni prova någon gång!