Vårpoffen 2009...

... Blev en stor vallamiss för mig. Vädret var runt 0 - +1 grader nere vid stadion där jag enbart testade mina skidor, riktig orutin. Uppe i skogen som mestadelen av banan ick, så var det i princip bara kall nysnö, jag körde klister. Ni kan ju bara föreställa er hur det gick så fort man lämnat stadionområdet?!

Starten gick klockan 11.00, jag kom iväg bra (ut ur stadion som 7-8:e). Hängde med problemfritt upp till toppen av första backen och där började första strulet, två-tre centimeter snö hade frusit fast i fästzonen, men på något vis kunde jag sparka bort det mesta i farten och bara tappa två-tre sekunder. Efter den backen var det en bit slätåkning där lyckades jag komma ikapp tätklungan igen. Strax därefter gick det ihop till endast ett spår. Där låg jag bakom Joakim Engström, Mora och Patrik Karlsson, Falun-Borlänge. I nästkommande backe hade Jocke problem då även han åkte med klister så vi tappade tätklungan. Jag hade även i denna backe lite problem med snö under skidorna (dock inte som den stackaren Jocke, som fick springa utför), efter backen låg jag i rygg på Patrik, och vi började plocka in på täten igen. När vi åkt cirka fem kilometer kom en riktig saxbacke och där blev jag ståendes i ett flertal minuter svärandes och jävlades med att få bort all snö som fastnat under skidan (cirka 10 centimeter packad snö, där kunde man hålla sig för skratt). När jag fått bort snön, så var täten en bra bit före och det enda jag kunde göra var att staka, för så fort jag lyfte skidan så frös det i igen. Hann åka 500 meter efter backen innan nästa incident: jag tappar trugan (!), så det var bara att stanna, vända och leta truga i en minut. Kom efter mångt och mycket ner till stadion och varvning efter 10 kilometer. Där stannade jag, bytte stavar och skrapade av all valla. Att bryta var inte att tänka på, då jag visste att jag hade två personer rätt nära framför som jag bestämde mig för att åka ikapp. Det lyckades jag med åtminstone, men det var om inte lika jävligt så var det ett helvetes varv det med, då jag hade små trugor som sjönk igenom den lösa snön i kombination med noll i fäste. Men jag lyckades i alla fall komma ikapp och åka förbi de två som var närmast framför mig.

Så här med facit i handen skulle ja ha kört med ruggade skidor som de i täten gjorde, jag skulle också ha testat skidorna uppe i skogen. Men man lär sig något nytt varje dag. Det positiva med dagen var ju att kroppen kändes rätt bra (inte alls seg och livlös som igår) och att jag inte gav upp. Något jag får ta med mig till nästkommande lopp.

Jag kan, och nu kör vi!!